gangsterskalman

---

Jag har världens finaste akvarium. Eller åtminstone trodde jag det, ända tills jag besökte zoopet och insåg att mitt lilla hemtillverkade slaskämbare är rätt så grått och meningslöst i jämförelse med alla påkostade juwel-akvarier som alla andra har.

Anyway, mitt slaskiga, tråkiga akvarium som jag inte ens tänker visa några bilder på innehåller några tigerbarber och några tetror som lyckats överleva mot alla odds - samt även en 30 cm lång fengädda som heter Sniff.

Sniff och jag har ett färggrant förflutet. När min make kom hem med honom i tron att det var en helt vanlig guldfisk så avskydde jag honom med hela mitt hjärta. Sniff, alltså. Det var den fulaste, mest vidriga fisk jag någonsin sett! Sniff sket dock högaktingsfullt i min åsikt och passade på att sluka en fisk som legat död bland stenarna i några dagar.

Efter hand när jag hade läst på litegrann så började jag tycka att Sniff var riktigt... Ja, om inte vacker så åtminstone intressant. Lite söt var han ju där han låg och kikade på oss och väntade på att en dödsföraktande neontetra skulle simma förbi. Men en dag blev jag tvungen att flytta Sniff från hans gamla akvarium till ett större. Den dagen slutade med en nästan-hjärtattack och ett jättestort sår på ena fingret. Ja, ni läste rätt: Den jäveln bet mig!

Men skam den som ger sig. I går tog jag nya tag och beslöt mig för att plantera lite nya växter i mitt tråkiga, schabbiga akvarium. Fiskarna äter upp växterna nämligen. Och det kan man ju förstå - ifall jag bodde med en aggressiv typ som var femton gånger så stor som mig så skulle jag också äta allt jag kom över för att åtminstone se lite större ut.

Så jag knuffade undan Sniff från hans lilla hörn och begynte gräva ner lite växtligheter. Jag var på riktigt gott humör och hade alldeles glömt bort våran lilla incident för ett halvår sen. Men när jag stod där och var lycklig med båda händerna ner i akvariet så såg jag något komma simmande rakt emot mig med en rent av djävulsk hastighet. Jag drog undan handen och lyckades komma undan tänderna. Min puls upphörde nästan att existera när den passerade den övre gränsen för hur snabbt ett hjärta kan slå.

Gissa hur många cigaretter som gick åt innan jag återvann mitt förstånd!

Nå, ingen har sagt att det ska vara lätt att ha ett akvarium. Men en blodtörstig fisk som har fått smak för mina fingrar...? Hur mycket ska man egentligen stå ut med innan man kan börja planera en eventuell nervkollaps?

//gangstermamman.

---