Fan i mitt huvud...
Fan och hans kumpaner har bosatt sig i mitt huvud. Med släggor slår de i väggarna, det gör hemskt ont. De har tagit över kontrollpanelen därinne och sitter nu och mixtrar med min balans, min syn och min mage. Det är också rätt så jobbigt.
De, alltså Fan och hans fotfolk, flyttade in igår natt. Jag vet inte hur länge de tänker bo därinne, men jag hoppas de flyttar ut snart igen.
Den intelligente läsaren räknar kanske ut att det bidde drucket lite öl igår. Och tequila sunrise. Och whiskey.
Jag börjar från start: Svärmor ska opereras i axeln imorgon. De skulle väl ta bort något överflödigt brosk, eller hur det nu var. Efter den operationen kommer hon inte att kunna gå på toaletten ensam i typ femton år, så i går var det sista chansen för oss att lämna Skalman hos hennes och själva ha en rejäl fyllekväll.
Be careful what you wish for...
Min bror, Mick, kom hit för att liva upp feststämningen lite. Makens kompis Linus kom också. Han kom väl mest för korven. Han är ungkarl och har rätt så långt till närmaste grill, alltså äter han inte särskilt ofta. Nå, en brasa tändes och korven grillades. Ölen flödade och vi fick alla lite sommarkänslor.
Jag menar, det är ingen snö på marken och fågeljäklarna som antingen skulle ha flyttat eller frusit ihjäl för länge sen är fortfarande kvar. Har jag hört. Och om man dricker öl och äter korv, och en massa fåglar kvittrar en sådär irriterande i örat, så är det bara myggorna som saknas för att det ska vara sommar på riktigt.
Hur som haver. Där satt vi i godan ro och gnagade på varsin förkolnad korvstump och några tomater när Linus i vanlig ordning började tjata om att han skulle gå på krog. Och hitta en av de där väl omtalade håriga finskorna åt sig att hålla om en natt.
Det där med håriga finskor är en historia för sig. Linus kan inte särskilt mycket finska själv, så när andra människor lider av rädsla för det okända så lider Linus av kåthet för det okända. Kort sagt.
Så åkte vi till krogen. Min andra bror, Christian, ställde upp som chaufför. Jag blev tvungen att visa ID. Jag noterade att jag börjar bli gammal när jag känner mig smickrad av att dra fram körkortet för att övertyga dörrvakten om att jag ÄR faktiskt över 18, även om det inte ser ut så. Han gjorde nog så bara för att vara snäll.
Den snälla dörrvakten släppte in oss och sen kunde drickandet börja på allvar. Krogen var fylld av lyckliga fyllon som dansade så fläsket dallrade. Ni vet hur det ser ut på krogarna innan alla blir arga och börjar slåss... Vi beställde varsin drink, armbågade oss till röksidan och hade det riktigt trevligt.
Så förlöpte kvällen, vi drack, rökte och trängdes med fläskdallrarna. Vi träffade en gammal bekant som såg drogad ut och en gammal knarkare som såg nykter ut. Vi dansade inte, sånt gör bara nördar och snygga människor.
Jag lyckades få till en riktigt bra kommentar åt en kärring som en gång gav Christian en rejäl fläskläpp helt utan orsak: Jag låtsades först inte veta vem hon var och var hemskt artig och belevad, ja, nästan flörtig. Sen frågade jag om hon hade en tändare, och när hon räckte fram tändaren sa jag: "Nej tack, förresten. Jag vill nog inte få något alls av en sådan hagga som du." Varpå jag, maken och Mick avlägsnade oss med värdiga - dock lite vingliga - steg. Ha!
Sen vinglade vi iväg till grillen. Det hör ju liksom till att man ska äta en rejäl kebab efter en lyckad kväll, det är någon sorts lag häromkring. Jag trängde mig inte före i kön, men ändå var det en massa folk som stod och fräste. Vi åkte hem innan slagsmålen började.
Ja, sen hände det inte så mycket mera. Min kloka make gick och la sig men jag och Mick satt uppe till klockan sju på morgonen och diskuterade världsproblem. Vi kom på meningen med livet och hemligheten med vad som drivit människan i hennes utveckling. Jag minns inte exakt vad vi sa, men just då lät det väldigt klokt och vi kände oss riktigt belåtna med oss själva.
Och nu sitter jag här och väntar på att bli någorlunda fri från Fan. Det blev faktiskt en riktigt lyckad kväll - ingen blev redlös och ingen grät.
Eller?
Jag kommer inte ihåg.
Fan har nämligen tuggat sönder hårdskivan däruppe.
De, alltså Fan och hans fotfolk, flyttade in igår natt. Jag vet inte hur länge de tänker bo därinne, men jag hoppas de flyttar ut snart igen.
Den intelligente läsaren räknar kanske ut att det bidde drucket lite öl igår. Och tequila sunrise. Och whiskey.
Jag börjar från start: Svärmor ska opereras i axeln imorgon. De skulle väl ta bort något överflödigt brosk, eller hur det nu var. Efter den operationen kommer hon inte att kunna gå på toaletten ensam i typ femton år, så i går var det sista chansen för oss att lämna Skalman hos hennes och själva ha en rejäl fyllekväll.
Be careful what you wish for...
Min bror, Mick, kom hit för att liva upp feststämningen lite. Makens kompis Linus kom också. Han kom väl mest för korven. Han är ungkarl och har rätt så långt till närmaste grill, alltså äter han inte särskilt ofta. Nå, en brasa tändes och korven grillades. Ölen flödade och vi fick alla lite sommarkänslor.
Jag menar, det är ingen snö på marken och fågeljäklarna som antingen skulle ha flyttat eller frusit ihjäl för länge sen är fortfarande kvar. Har jag hört. Och om man dricker öl och äter korv, och en massa fåglar kvittrar en sådär irriterande i örat, så är det bara myggorna som saknas för att det ska vara sommar på riktigt.
Hur som haver. Där satt vi i godan ro och gnagade på varsin förkolnad korvstump och några tomater när Linus i vanlig ordning började tjata om att han skulle gå på krog. Och hitta en av de där väl omtalade håriga finskorna åt sig att hålla om en natt.
Det där med håriga finskor är en historia för sig. Linus kan inte särskilt mycket finska själv, så när andra människor lider av rädsla för det okända så lider Linus av kåthet för det okända. Kort sagt.
Så åkte vi till krogen. Min andra bror, Christian, ställde upp som chaufför. Jag blev tvungen att visa ID. Jag noterade att jag börjar bli gammal när jag känner mig smickrad av att dra fram körkortet för att övertyga dörrvakten om att jag ÄR faktiskt över 18, även om det inte ser ut så. Han gjorde nog så bara för att vara snäll.
Den snälla dörrvakten släppte in oss och sen kunde drickandet börja på allvar. Krogen var fylld av lyckliga fyllon som dansade så fläsket dallrade. Ni vet hur det ser ut på krogarna innan alla blir arga och börjar slåss... Vi beställde varsin drink, armbågade oss till röksidan och hade det riktigt trevligt.
Så förlöpte kvällen, vi drack, rökte och trängdes med fläskdallrarna. Vi träffade en gammal bekant som såg drogad ut och en gammal knarkare som såg nykter ut. Vi dansade inte, sånt gör bara nördar och snygga människor.
Jag lyckades få till en riktigt bra kommentar åt en kärring som en gång gav Christian en rejäl fläskläpp helt utan orsak: Jag låtsades först inte veta vem hon var och var hemskt artig och belevad, ja, nästan flörtig. Sen frågade jag om hon hade en tändare, och när hon räckte fram tändaren sa jag: "Nej tack, förresten. Jag vill nog inte få något alls av en sådan hagga som du." Varpå jag, maken och Mick avlägsnade oss med värdiga - dock lite vingliga - steg. Ha!
Sen vinglade vi iväg till grillen. Det hör ju liksom till att man ska äta en rejäl kebab efter en lyckad kväll, det är någon sorts lag häromkring. Jag trängde mig inte före i kön, men ändå var det en massa folk som stod och fräste. Vi åkte hem innan slagsmålen började.
Ja, sen hände det inte så mycket mera. Min kloka make gick och la sig men jag och Mick satt uppe till klockan sju på morgonen och diskuterade världsproblem. Vi kom på meningen med livet och hemligheten med vad som drivit människan i hennes utveckling. Jag minns inte exakt vad vi sa, men just då lät det väldigt klokt och vi kände oss riktigt belåtna med oss själva.
Och nu sitter jag här och väntar på att bli någorlunda fri från Fan. Det blev faktiskt en riktigt lyckad kväll - ingen blev redlös och ingen grät.
Eller?
Jag kommer inte ihåg.
Fan har nämligen tuggat sönder hårdskivan däruppe.
Kommentarer
Trackback