Julklappshandel
Efter två år med samma karl har man lärt sig ett och annat. Det finns vissa regler som bör efterföljas för att ett äktenskap ska bli lyckligt. Läs och lär:
Nummer ett: Ta alltid varsin cigarett och/eller kaffekopp innan ni pratar med varandra på morgonen.
Nummer två: Inga mjuka paket på jul eller födelsedagar.
Regel nummer ett följer vi varje dag, annars hade skiljsmässan ha varit ett faktum för länge sen. Och idag åkte jag iväg för att följa regel nummer två. Jag har alltså varit och handlat julklappar. Skalman var med, som moraliskt stöd i den värld som tillhör mannen och som kallas teknikbranchen, samt även som allmän rådgivare och tycka-till-person.
Nu blir detta lite knepigt att skriva om, eftersom maken kommer att snoka efter ledtrådar överallt, även så i min blogg. Men vi säger såhär: Saken jag köpte kallar vi för Grejen. Och stället jag köpte den på kan vi döpa till Affären, kort och enkelt.
Bara en sån relativt enkel sak att ta sig till Affären och hitta en parkeringsplats var rena äventyret! Skalman tittade förvånat på mig där jag satt och åkallade alla helvetets demoner över mina medtrafikanter.
Nåväl, efter några rundor i stan hittade jag en liten plats. Jag sände en snabb bön till Gud, blundade och försökte komma ihåg hur man fickparkerade på rätt sätt. Om du äger en vit bil av märket Volvo: Skriv en kommentar i bloggen så kommer vi överrens om en skadersättning.
Skämt åsido. In i Affären kom vi till slut.
Jag måste erkänna en sak. Alltid när jag kliver in i Affärer som dessa så försvinner mitt annars så självsäkra, feministiska jag och ersätts av en liten grå mus som inte har en aning om någonting. Jag skäms, men jag vet att jag inte är ensam om detta fenomen. Jag försöker alltid dölja min osäkerhet bakom en mask av stöddighet, eller så överdriver jag totalt och blir fullständigt hjälplös.
En herr kom fram och undrade om jag behövde hjälp. Var det verkligen så tydligt?
"Jaa-a, jo, jag vill ha en Grej", sa jag och försökte låta stor och maskulin. Samtidigt tänkte jag i mitt stilla sinne: Femti euro på att han erbjuder mig det allra billigaste Affären har i lager!
"Jaha, en Grej! Ja, här är den billigaste Grejen vi har. Den är mycket fin och hållbar...." och mera lovprisande i samma stil.
Jag visste det! Om man kommer in i en Affär med ett barn på armen och en jacka donerad av ett hotell, så hamnar man automatiskt i en B-kategori för dessa försäljare!
Jag tog fram en katalog.
"DEN vill jag ha", sa jag och pekade på en Grej som såg fin ut. Stödd-stödd. Jag vet visst vad jag pratar om!
Försäljaren gav mig en skeptisk blick. "Mhm. Vänta lite, jag ska hämta någon som vet mera om dessa Grejer." Han sprang iväg och kom snabbt tillbaka. "Det dröjer en stund".
Skalman hade under tiden börjat trivas riktigt bra där i Affären. Fullt med en massa saker! Han fick syn på en rulle med någon slags band, troligen mest använt till båtar och dylikt.
"Är han intresserad av båtar?" försökte försäljaren skämta.
Skalman tog tag i rullen i ett vant tio-i-två-grepp och brummade, klart och högt.
"Nej, han är i bilbranchen", sa jag.
Så kom en till försäjare. "Är det den Grejen du vill ha?" undrade han. "Den är rätt så dyr, förstår du..." Jag la huvudet lite på sned, gav honom min allra tommaste, yraste Spyro-blick och gjorde en Anna Wahlgren:
"Nämen, OJ då!"
Sen sa jag inget mera. Vi stod där och stirrade på varandra i några sekunder. Sen drog försäljaren den slutsatsen att denna kvinna har nog inte sovit ordentligt på denhär senaste tiden, och kvinnor som inte sover ordentligt kan bli aggressiva. Bäst att alltså göra som hon säger och vackert knipa käft.
Propelleröra! var det enda jag tänkte om honom.
Han förklarade att den fanns inte i lager, och att de blev tvungna att beställa Grejen. Var jag alltså riktigt säker på att det var den dyra Grejen jag ville ha, och inte den fina, billiga? Jodå, jag var helt garanterat tusen miljoner säker, försäkrade jag honom. Jag har faktiskt pengar att köpa dyra Grejer med, fastän det inte ser ut så. Åtminstone ibland.
Så. Nu är Grejen beställd. Förhoppningsvis kommer den fram till jul. Och jag hoppas verkligen att maken blir så nöjd och glad, annars får han så lov att flytta ut i grillhuset över vintern!
Kommentarer
Trackback