Lucia!



Grattis, alla läsare! För i dag kommer det nämligen två inlägg. Det ena, "studier av den lilla människoungen", knåpade jag ihop igår. Men pga tekninska problem kunde jag bara spara inlägget som ett utkast och kunde inte publicera förrän nu.

Och i dag har dagen startat så underbart att jag bara måste berätta: Vi har nämligen firat lucia! Jag hade alldeles glömt bort att det var lucia, så när dörrklockan ringde klockan halv sju på morgonen blev jag lite irriterad: "Sover inte Jehovas vittnen någon tid på dygnet!?"

Men så öppnade vi dörren och där stod världens sötaste stjärngosse! Titta:



Är han inte för söt! Skalman var lite skeptiskt inställd till hela glitter-stjärnhatt-grejen, men snart insåg han att den märkliga gestalten i dörröppningen inte var någon annan än Alexander. Den intelligente läsaren minns ju att Alexander är Skalmans två månader äldre kusin.

Och så underbart det var att se dem tumla omkring igen, dessa två små valpar som har hur mycket energi som helst! De fick varsin brödbit och dessutom varsin pepparkaka som de smulade ut över hela huset. Fest!

Katterna fick varsin knackorv. De morrade och fräste så Skalman blev alldeles rädd. Jaja, god jul på er också...

*  *  *

Sen till en helt annan sak: På fredag ska vi på begravning. Det är våran lilla gumma som har fått frid. Hon som jag skrev om i "Sagan om Livet". Nu är hon fri från slangar, mediciner och elände. Nu sitter hon uppe i himlen i sin gungstol och stickar sockor åt alla de små änglabarnen. Skalman ska få en alldeles egen bukett att lägga på kistan. Ja, enligt min teori så hör inte små barn hemma i kyrkan, men jag finner i alla fall något tröstande i att livet går vidare. Och vad symboliserar det bättre än ett litet barn med en knippe blomster i handen?




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback