Trött, men glad
Piuh, vilken jul!
Vi löste släkting-problemet ganska enkelt. I går på morgonen hade vi en liten familjestund, bara vi tre. Jag gav maken hans present: En Leatherman Charge xt. Alltså Grejen jag skrev om innan. Han blev ju riktigt glad! Kevin fick en Bamse-tidning, en bok och lite kläder som min gudmor från Kristinestad hade sänt. Och jag fick mitt armband och mina mysstrumpor! Hurra!
Det tog dock en stund innan jag fattade vad det var. Det jag såg när jag öppnade paketet var följande: En toalettpapperrulle fastsatt på någon sorts pinne, och pinnen var nerstuvad i en låda med något som liknade bomull. Eh? Ska jag bli glad nu? Har maken och Skalman knåpat ihop någon slags hemmagjord grej?
Men sen insåg jag att "pinnen" som satt fast i toarullen var ett paket innehållande mitt armband, och "bomullen" var mina strumpor, och att det hela bara var paketerat på så vis att jag inte skulle ha en aning om jag skulle råka hitta paketet och klämma lite. Maken rodnade nästan och sa: "Jag tog det finaste armbandet jag hittade... Tyckte det såg ut som små hjärtan". Armbandet är liksom flätat, och visst, när man tittar närmare ser det faktiskt ut som små sammanlänkade hjärtan. Gullgubbe!
När Kevin hade sovit en liten stund till så åkte vi iväg på julklappsutdelning. Först till bror Christians och hans familj, sen till min pappas och hans familj, därefter till bror Mickis och sist till svärmors, där vi spenderade resten av dagen. Vi bjöds på god mat, julgubbe och en massa julklappar. Skalman fick såklart mest av alla. Antar att han hade varit snällast av oss alla i år. Men det är ju inte så konstigt, han har ju inte ens kunnat förflytta sig i mer än ett halvår.
Efter att jultomten hade kommit och lämnat sina gåvor gick Skalman verkligen på högvarv. Han sprang från paket till paket, tjöt av skratt och var illröd om kinderna. Hans mat- och sovklocka ringde verkligen för natten. Vi större barn fortsatte kvällen med filmen "American Pie - Naked mile" samt några glöggar och lite öl. Så underbart mysigt att bara sitta och njuta!
I dag åkte vi och hälsade på Skalmans gammelfarmor. Hon ligger på sjukhuset och verkar inte alls särskilt kry. Men än finns det krut i gumman! Hoppas verkligen hon blir bättre snart, hon är så snäll och verkar älska Skalman så mycket.
Efter sjukbesöket drog vi vidare till makens mormor samt morbror. Morbrodern är pappa till lilla underbara Julia, ni minns, hon som vi är faddrar åt. En sån härlig liten baby! Alldeles mjuk, och tack vare det thailändska blodet i hennes ådror ser hon ut som en liten pepparkaka. En söt, mjuk liten pepparkaksbaby. Och åh! vad jag längtar tills den dagen då vi bestämmer att försöka tillverka ett syskon till Skalman! Vi har kommit fram till att vi ska börja bygga garage i sommar, så efter att garaget är påbörjat, kanske...
Den som lever får se.
Det blir ju sällan som man har tänkt, som bekant.
Kommentarer
Trackback