Katter - några myter




Jag har levt med katter i hela mitt liv. Jag har fyra katter för tillfället. En grå, en vit, en svart och en... Tja, fläckig. De lystrar till namnen Grållo, Snusk, Oliver och Spyro.

Grållo är äldst med sina snart fyra år och Snusk är minst. Han föddes i somras. Spyro och Oliver är syskon, de har jag fött upp själv med nappflaska då deras mamma inte ville ge dem mat.

Jag har alltså lite erfarenheter om katter och deras levnadssätt. Jag vill därmed ta mig rätten att avliva några myter om katter:

1. Detta med att "lystra" till sitt namn.

Det gör de egentligen inte alls. Det enda sättet du får en katt att "lystra" (och för övrigt göra vad du vill just då) är att öppna en konservburk eller kylskåpet.

2. Katter är smidiga.

Hundra historier under min karriär som kattmamma kan bekräfta att så är inte fallet. Vad sägs till exempel om den gången Spyro hade tänkt springa under en stillastående bil, men sprang rakt i bilen eftersom den var för låg? Eller när Oliver skulle springa uppför en trappa, men snubblade och slog en volt...

3. Alla katter kan klättra i träd, det ligger i deras instinkter.
Återigen får Spyro stå som exempel. Hon har två gånger klättrat upp i och fastnat i ett träd. Båda gångerna har jag varit tvungen att kasta snöbollar på henne tills hon har ramlat ner. Spyro klättrar inte i träd mera.

4. Katter landar alltid på fyra tassar.
En natt vaknade jag av ett fruktansvärt brak. Jag satte mig upp i sängen och undrade vilket monster som hade åstadkommit det där oljudet. Jag tände lampan - och fann Grållo liggande raklång på golvet. Han tittade yrt omkring sig och undrade märkbart vad f*n som nyss hände.

5. Katter är köttätare.
...men allra helst äter de gelén som finns runtomkring köttbitarna i kattmatburken. Och om man är riktigt hungrig kan man också äta Bebisens grönsakswok. Och om det verkligen krisar drar sig katten inte för att äta marsipan - eller till och med potatismjöl!

6. Katter är självständiga, egensinniga djur. Det går inte att lära en katt att göra konster, t.ex.
Läs punkt ett: Vifta med en konservburk framför nosen på din katt och den glömmer all självrespekt och gör precis som du säger.

7. Katter har mörkerseende.

...så varför är de så rädda att gå utanför dörren efter mörkrets inbrott, då?

8. Kattens mjuka trampdynor gör att den tar sig fram nästan ljudlöst.
Men bara nästan, och bara när husse och matte inte ligger och sover. Nattetid klampar de omkring så det hörs ända in till grannens.

9. Katter hatar vatten.
Sant, till en viss del. Katter hatar vatten som kommer ur duschflaskor, det vattnet tycks nämligen vara besmittat med någon hemsk sjukdom eller alternativt lukta hund. Akvarievatten och toalettvatten är däremot inte farligt. Sådant vatten kan man till och med bada i, om det behövs.

 * * *

Jag minns när Kevin var liten. Alltså riktigt liten, alldeles nyfödd. Jag körde Anna Wahlgren, vilket gjorde att han sov omkring fyra timmar i sträck redan från start. Läget skulle alltså ha varit rätt så lugnt, om det inte hade varit för tre små djävular som envisades med att springa ut och in femton gånger per natt - på var. Troligen någon slags protest mot bebisen, kanske. Vem vet vad som rör sig i en katthjärna?

Många, många gånger tänkte jag att visst, vi led av sömnbrist - men det var då helt klart inte på grund av våran lilla bebis, utan på grund av alla katterna!

Men visst är katter fina, också. Spyro vaktade sonen dag och natt när han var nyfödd. Och hon kan öppna dörrar! Spyro är... speciell, helt enkelt.


Nyaste tillskottet, Snusk, är verkligen Skalmans katt och leker med honom varje vaken minut. Snusk är på sätt och vis en bröllopspresent. Han är lite snuskig eftersom han skall suga på allt han kommer åt, men annars en helt okej kisse!


Grållos päls är så mjuk och skön, hela katten vore underbar att mysa med om det inte vore för att han faktiskt är äldst och kräver lite mer respekt än de andra. Inget onödigt mysande där, alltså!


Oliver har en stor svaghet: Han är nämligen innekatt. Han avskyr att vara ute, han vill inte alls leka med de andra katterna. Han ligger bara på soffan och suger på sin röda kudde, och han är så lycklig.. Jag tror att han var Tjuren Ferdinand i ett tidigare liv.


Kommentarer
Postat av: sandra

jag har haft katt under hela min uppväxt, och nångång snart (kanske nästa år) så ska vi skaffa oss en liten skit. jag längtar!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback