Skönt med egentid?
Den uppmärksamme läsaren vet troligtvis att jag inte har någon körrätt. Jag får alltså inte köra själv, eftersom mitt körkort gått ut. Så i går när det blev dags att klara av körkortets andra skede fick maken snällt följa med som min trogne chaufför - trots lite gnöl om tråkiga teoritimmar och lärare som inte vet det minsta om bilar.
Sonen fick inte komma med, han var utlånad till min brors flickvän samt min svärmor. Tanken var att svärmor skulle lägga honom att sova här hemma, eftersom han somnar redan klockan sju på kvällen, och vi skulle inte hinna hem förrän rätt så sent.
Det är då märkligt hur människor förändras i samma sekund de stiger in i ett klassrum! Trots att man inte har öppnat en bok ens på flera år, så återfår man genast sin gamla roll: Där sitter Sportfånen, som man tydligt märker för att han alltid bär någon slags joggingdräkt. Där sitter den där mystiska killen, som man inte begriper sig på alls. Han är bara konstig och för sig själv. Där sitter Fjäskfia, som bubblar av dumma frågor och som säger vartenda ord som poppar upp i hennes annars rätt så tomma huvud högt. Där sitter hennes snygga kompis, som kastar flörtiga blickar till varenda kille i sällskapet.
Dessa människor var alla i min egen ålder. Och när jag betraktade dem, så upptäckte jag en sak: jag är väldigt gammal för min ålder! Mer än hälften av dem hade troligen inte flyttat hemifrån än, och lika många körde med sina föräldrars bilar. Ingen av dem hade ens tänkt tanken på att skaffa barn och att gifta sig var lika avlägset som att åka till månen!
Nåväl. Körlektionerna kom och gick, och jag upptäckte att det är riktigt roligt att sladda omkring. Kanske jag har en framtida karriär inom huliganchaufförbranchen? Det skulle väl passa en Gangstermamma! Och teorilektionerna kom och gick, låååångsamt. Efter det var det bara att åka hem.
Och svärmor bestämde sig för att ta våran son till sitt hus över natten.
Det betydde att vi plötsligt hade hela kvällen och natten bara för oss själva, och inget planerat!
Vi drabbades av en plötslig känsla av frihet. Vad ska vi göra nu? Vi kan göra precis vad vi vill! Det första vi gjorde var att svänga in till min mammas på en kopp te. Sen köpa en påse chips, en påse godis och en läsk. Sen hälsade vi på några av Toms vänner som bodde i närheten. Sen åkte vi hem och åt oss sjuka på godis. Sen slocknade vi.
Och strax innan jag somnade låg jag och tänkte: Var det såhär vi levde innan Skalman blev till? Gjorde vi verkligen inget annat?
Så insåg jag hur tomma våra liv var utan de där barnaskratten, bajsblöjorna och matkladdet.
Sonen fick inte komma med, han var utlånad till min brors flickvän samt min svärmor. Tanken var att svärmor skulle lägga honom att sova här hemma, eftersom han somnar redan klockan sju på kvällen, och vi skulle inte hinna hem förrän rätt så sent.
Det är då märkligt hur människor förändras i samma sekund de stiger in i ett klassrum! Trots att man inte har öppnat en bok ens på flera år, så återfår man genast sin gamla roll: Där sitter Sportfånen, som man tydligt märker för att han alltid bär någon slags joggingdräkt. Där sitter den där mystiska killen, som man inte begriper sig på alls. Han är bara konstig och för sig själv. Där sitter Fjäskfia, som bubblar av dumma frågor och som säger vartenda ord som poppar upp i hennes annars rätt så tomma huvud högt. Där sitter hennes snygga kompis, som kastar flörtiga blickar till varenda kille i sällskapet.
Dessa människor var alla i min egen ålder. Och när jag betraktade dem, så upptäckte jag en sak: jag är väldigt gammal för min ålder! Mer än hälften av dem hade troligen inte flyttat hemifrån än, och lika många körde med sina föräldrars bilar. Ingen av dem hade ens tänkt tanken på att skaffa barn och att gifta sig var lika avlägset som att åka till månen!
Nåväl. Körlektionerna kom och gick, och jag upptäckte att det är riktigt roligt att sladda omkring. Kanske jag har en framtida karriär inom huliganchaufförbranchen? Det skulle väl passa en Gangstermamma! Och teorilektionerna kom och gick, låååångsamt. Efter det var det bara att åka hem.
Och svärmor bestämde sig för att ta våran son till sitt hus över natten.
Det betydde att vi plötsligt hade hela kvällen och natten bara för oss själva, och inget planerat!
Vi drabbades av en plötslig känsla av frihet. Vad ska vi göra nu? Vi kan göra precis vad vi vill! Det första vi gjorde var att svänga in till min mammas på en kopp te. Sen köpa en påse chips, en påse godis och en läsk. Sen hälsade vi på några av Toms vänner som bodde i närheten. Sen åkte vi hem och åt oss sjuka på godis. Sen slocknade vi.
Och strax innan jag somnade låg jag och tänkte: Var det såhär vi levde innan Skalman blev till? Gjorde vi verkligen inget annat?
Så insåg jag hur tomma våra liv var utan de där barnaskratten, bajsblöjorna och matkladdet.
Kommentarer
Postat av: sandra
du är antagligen gammal för din ålder för att du har familj och ansvar och räkningar och allt det där medan dom inte har det, men det kommer det kommer för dom också.
sådär gör vi också när vi är barnlediga. det är så skönt att bara glo på film och käka chips och lyssna på musik utan att man riskerar att väcka ungen. ibland går vi på fest och super oss fulla, men väldigt väldigt sällan. baksmällan dagen efter lika med bebis tillbaka hem fungerar inte så bra.
Trackback