Så var de bara tre...
Stackars Snusk. I morgon ska vi ha en begravning. Maken ska göra ett litet metallkors och gravera in hans namn på det. Spyro, Oliver och Grållo mår bra, men igår var det en grå dag för oss alla och de andra katterna låg bara på soffan hela dagen. De åt knappt ens något.
Nu har Skalman en liten kattängel uppe i himlen som vakar över honom, hans allra bästa vän... Känns bra att tänka så. Jag kan bara inte tro att Snusk och hela hans personlighet är borta. Snusk är i himlen och leker med Skalmans namne, Marc. Makens lille bror. Så är det bara.
Hur grymt det än kan låta så funderar vi redan på att försöka hitta en kattunge. Eller rättare sagt: Vi behöver en kattunge. Oliver behöver en kamrat att leka med i snön, Skalman behöver en katt som inte springer iväg så fort han närmar sig och jag... Ja, jag behöver något glatt att tänka på och ta hand om.
Fortfarande på tal om katter: Jag blev så illa tvungen att städa ur kattsandlådan i dag. Den har stått orörd länge, tänkt till krissituationer. Som när en katt avlider och matte vägrar släppa ut de andra katterna av rädsla att något ska hända dem också.
Hur som helst, i dag hade en söt jävel skitit i lådan. No problems, tänkte jag, jag är ju uppväxt med kattskit! Ända tills jag satte igång. En fruktansvärd stank nådde mina näsborrar och jag fick böja mig över toaletten ett slag. Spy, spy inte, spy, spy inte... Min mage vände sig i beslutsångest. Så fort den hade lugnat ner sig litegrann så tog jag nya tag. Lyckades peta bort ett par korn med spaden, och sen var vi där igen, böjd över Herr Porslin. Blööääk!
Efter ett antal toalettbesök så var jag klar. Det kändes nästan som en liten seger: Jag gjorde det! Hurra! Jag övervann the evil sandlåda from Hell!
Och så plötsligt slår det mig: Jag har blivit en mes. En svag, ynklig liten mes som inte ens klarar av lite kattpluppar. Hur blev det såhär? Jag trodde jag var stark, jag byter ju nerbajsade blöjor dagligen! Har jag... Har jag blivit... Vuxen? Alla vet ju att vuxna tanter är rädda för bajs. Är jag en sån? Vad annat har förtantats på mig?
Skrämmande tanke. Jag vill inte bli en tant! Vad gör man? VAD GÖR MAN?!
Nu ska jag gå och klottra på väggarna litegrann. Sen ska jag kläcka ett ägg i håret, bara för att se ifall Pippi har rätt om att ägg är bra för håret. Efter det ska jag sitta och fnissa åt något vansinnigt omotiverat (ni vet, som Fjortizarna) och lära mig att skriva "e" istället för "är", "oxå" istället för "också" samt även klassikern: "KJAAAAMIZ!" istället för "kram". Allt för att stoppa förtantningsproceduren!
//gangstermamman.
Kommentarer
Trackback