gangsterskalman

---

"Kan du åka iväg och handla lite mat sen idag, älskling?" sa maken. Jag satte mitt morgonte i halsen och kände mig plötsligt lite blek. Jag gillar inte att åka och handla ensam utan honom. Vi åker oftast tillsammans, vilket gör att vi har gjort upp en rutin: Jag hämtar mjölken och han tar kaffet. Och ifall jag åker ensam så lämnar alltid antingen kaffet eller mjölken bort. Samt även hälften av allt det andra som ska införskaffas.

"Äääh, jo, det  kan jag väl..." säger jag lite tvekande. Vill ju inte visa hur mesig jag är, som tycker att det är så läskigt att handla ensam. Jag ÄR en stor och duktig tjej, jag ÄR en stor och duktig tjej...

Har ni förresten någonsin fått iaktta en ettårings första möte med snö? Det är ganska intressant. Visst, Skalman har ju sett snö förut, men i dag hade det kommit flera centimeter. Weee! Han betraktade snön lite skeptiskt, smakade på den... Och åstadkom en hemsk grimas när den kalla snön frös hans lilla mun. Jag kunde inte annat än skratta och fick en mycket ilsken blick. Jag försökte återta en seriös min och placerade honom i bilen. Hej och hå, nu ska här handlas!

Väl inne i affären sprang jag i vanlig ordning omkring som en rabiessmittad höna. Satte av mot grönsakerna, ändrade mig och tog potatisarna först, glömde grönsakerna och tog kyckling istället, gick mot mjölken, mindes grönsakerna, tvärnitade och vände om... Och någongång under det där virrvarret av tvärnitande och svängande lyckades Skalman nappa åt sig en tub med senap.

Nå, vi lyckades i alla fall yra oss till det viktigaste: Barnmaten. Försökte mig på det eleganta tricket att balansera flera glasburkar ovanpå varandra och lyckades ha sönder en burk med kycklingpuré. Hjälp! Vad gör man? Efter lite funderade kom jag fram till att jag borde plocka upp åtminstonde större delen av skärvorna och sen springa iväg, så ingen skulle få för sig att stoppa mig.

Och när jag stod där, med händerna fulla av glas, kände jag en svag doft... Senap? Jag tittade på Skalman. Och där satt han och visade upp sin hårda sida för en jämngammal tjej som satt i vagnen bredvid genom att bita sönder och äta upp en hel senapstub utan att grina. VAD GÖR MAN?!

Kastade senapstuben i samma hög som glasskärvorna, gav tjejens mamma en urskuldrande blick och satte iväg... Nä. För då kom en tant och stirrade lite dumt på oss och sa: "Vilken söt pojke du har!"

Men herregud! Det är som att konstatera att himlen är blå och snö är vit! Jag VET att han är söt, så ur vägen kärring för jag är nästan efterlyst på dethär stället! skrek jag inte.

Istället mumlade jag ett "jaa-a" och tog till flykt innan jag blev tvungen att redovisa för hur gammal han är, när han lärde sig gå och vilka ord han kan säga och allt ända tillbaka till befruktingen, som kärringar av denhär typen av någon orsak gillar att fråga om. Borde trycka upp en tröja med texten "Jag är ett år gammal, lärde mig gå när jag var nio månader och blev tillverkad på en krogtoalett. Var det något mer du undrade över?" åt Skalman, på så vis kanske man kunde slippa dylika förhör.

Väl vid kassan fick jag en medlidsam blick av kassörskan, i hennes ögon kunde jag läsa vad hon tänkte: "Stackars lilla tjej. Ensamstående mamma som försöker göra sitt bästa hon kan för att hitta föda till sin lilla son. Säkert har hon inte ens råd att betala för alla dessa saker, och snart börjar hennes lilla unge skrika som en galen när han tvingas lämna över sin tandborste till mig." 

Försökte ta död på hennes fördomar genom att säga "Tänk, vad PAPPA ska bli glad när han kommer hem och får se att vi har gjort mat åt honom!", men jag vet inte om det funkade. Skalman tog dock hand om den där skrik-fördomen genom att vackert räcka henne tandborsten han höll i så hon kunde ta betalt för den. Ett leende kunde han till och med kosta på sig, sötungen. Där fick du, fördomsfulla kassatant! Jag är visst inte ensamstående, och min unge är det sötaste som någonsin vistats i denhär Affären, så det så!

Haha. Det här blogginlägget blev ju riktigt roligt, ser jag nu. Hoppas att någon kan skratta åt min miserabla dag, för jag tänker inte åka och handla ensam igen förrän frosten biter oss i tårna och svältdöden grinar oss i ansiktet. Ha kul!

//gangstermamman.

---