Long time, no blogg
Käraste bloggen! Har inte haft hjärta att skriva på länge. Jag kommer hem klockan 21, och då gäller det att försöka varva ner så mycket som möjligt innan läggdags. Tänk att man ska tvingas stressa till och med när man ska lägga sig.
Så, vad är nytt... Fundera, fundera.
Så, vad är nytt... Fundera, fundera.
Mamma hade 50-årskalas i lördags. Alla hennes barn, nästan-barn och barnbarn var där. Rätt så mycket ungar, med andra ord! Lite bilder:
Bild nummer ett: Alla mammas barn och nästan-barn. Bortsett från en av mina styvsystrar som bor i Sverige och därmed inte kunde komma på kalas.
Bild nummer två: Alex, mamma, Mick och Skalman upptäcker en mycket fascinerande kristallkrona! Leken höll på ända tills de inte orkade mera. Mamma och Micki då.
Bild nummer tre: Min mor och hennes två barnbarn. Alex till vänster, Skalman till höger.
Bild nummer två: Alex, mamma, Mick och Skalman upptäcker en mycket fascinerande kristallkrona! Leken höll på ända tills de inte orkade mera. Mamma och Micki då.
Bild nummer tre: Min mor och hennes två barnbarn. Alex till vänster, Skalman till höger.
* * *
Jag jobbar. Och jobbar. Och jobbar. Livet börjar sakta flyta på igen, jag känner mig till exempel inte kräkfärdig av nervositet när jag ska åka hemifrån mera. Arbetet har blivit en såndär vardagsgrej som man bara står ut med. Hurra!
Men visst märks det att jag är ny och grön. I går när jag kom in i kafferummet avbröts alla samtal, en gubbe satte kaffet i halsen och de övriga bara stirrade. Hm, är det meningen att man ska ta sådant som en komplimang eller förolämpning?
Men visst märks det att jag är ny och grön. I går när jag kom in i kafferummet avbröts alla samtal, en gubbe satte kaffet i halsen och de övriga bara stirrade. Hm, är det meningen att man ska ta sådant som en komplimang eller förolämpning?
* * *
Maken är alltså hemma med Skalman på kvällarna. Ikväll hade våran lilla bus tydligen lyckats komma över en godispåse och satt där med en nöjd min och munnen full när pappa kom rusande. När mamma är borta kalasar Skalman på godis... Min kära, underbara, söta lilla busbebis!
Kommentarer
Trackback