Skalman - rallychauffören.
Det började när han var omkring fem-sex månader gammal.
Gudarna ska veta att jag har uppmuntrat honom att leka med dockor och kramdjur! En hel låda full med mina egna gamla leksaker har han fått. Samt en stor uppsättning nya, mjuka paket innehållande nallar, hundar och kaniner. En massa böcker har han också, och kastruller och oöppnade konservburkar. Vi har erbjudit alla möjliga intressanta saker vi bara har kunnat komma på! Men...
En vacker dag tog han tag i en av björnarna i ett fulländat tio-i-två-grepp och gav ifrån sig ett omisskänligt ljud:
Brrrrruuummm.
Kan en sån liten verkligen förstå...? Visst, han vet hur en bil ser ut och hur den låter. Men att bilen har en ratt också, som man ska vrida på? Och han tycks till och med yla när det kommer en särskilt brant kurva...?
När han blev tio månader gav hans farmor honom en ratt som min make hade haft när han var liten. Ni vet, en sådan man hade till datorn när man spelade bilspel. Med växelspak och pedaler. Tuta och kör, lilla bebis.
Nu är galenskapen fullt utvecklad.
Ögonen glittrade på gossen. Han kunde liksom inte tro att livet faktiskt kunde vara så gott, kan Gud verkligen vara så snäll?
Med bestämda steg gick han fram till ratten. Vred på den lite, kollade om växelspaken funkade som den skulle. Det gjorde den. Check, check: Allt var i sin ordning. Då ställde han sig rakt framför ratten och varvade: Brumm, brumm. Sen körde han iväg.
Och om inte hans mamma har lyckast få bort den lilla racerchauffören för en matpaus, så står han troligtvis där än i dag.
Och han är så lycklig.
På tal om bilar: Jag var på en bedömningskörning i går. Ska ta andra skedet av körkortet, nämligen. Det bör man göra innan två år efter första delen. För min del är det i morgon. Jag får körförbud mellan den 3:e och 10:e denhär månaden... Antar att det är som med cigaretter: Ifall man har ett paket cigaretter rakt framför sig så är man inte sådär särskilt sugen. Man kan tänka sig att röka en för sällskaps skull, ungefär.
Men, om man INTE har några cigaretter och inte några pengar och inte en chans i hela världen att få tag i ett paket cigg, så får man näst intill panik, även om det bara gått en halvtimme sen man rökte sist.
Märkligt.
Bedömningskörningen, ja! Det var faktiskt skitnervöst. Halt och jäkligt, mörkt och en massa idioter som sladdade i kurvorna. Lägg då till att jag knappt har kört något alls på 1½ år, så framstår det som rena undret att både jag och körskolläraren överlevde!
"Bra kört", sa han bara. "Du verkar lugn och självsäker, men begriper ändå att ta det försiktigt."
Självsäker? Jag? Tackar för den!
Men tillsvidare, från och med 3:e till och med 10:e så har jag körförbud. Bäst att åka iväg och köra loss i dag då, tänkte jag! Hm, få se nu... På toaletten ligger en av Skalmans vantar. I köket ligger en socka. I sängen kan jag möjligen hitta ett par strumpor - omaka, såklart, allt annat är otänkbart i "house of chaos". På med vantarna, strumporna, den ena sockan - vart fasen har alla vinteroveraller tagit vägen?
Jag får rabies av allt sökande! Om det bara vore sommar! Om man bara hade lite smart förvarning!
Nåväl, om jag nu kommer mig iväg nån gång hade jag tänkt julhandla lite. Tänk, så fantastiskt det vore att inte behöva stressa iväg på morgonen innan julafton och handla saker! Mmm, drömma går ju.
DÄR, under sängen, där ser jag en vinteroverall. Nu åker vi!
Brrrruuumm, brrruuummm...
Gudarna ska veta att jag har uppmuntrat honom att leka med dockor och kramdjur! En hel låda full med mina egna gamla leksaker har han fått. Samt en stor uppsättning nya, mjuka paket innehållande nallar, hundar och kaniner. En massa böcker har han också, och kastruller och oöppnade konservburkar. Vi har erbjudit alla möjliga intressanta saker vi bara har kunnat komma på! Men...
En vacker dag tog han tag i en av björnarna i ett fulländat tio-i-två-grepp och gav ifrån sig ett omisskänligt ljud:
Brrrrruuummm.
Kan en sån liten verkligen förstå...? Visst, han vet hur en bil ser ut och hur den låter. Men att bilen har en ratt också, som man ska vrida på? Och han tycks till och med yla när det kommer en särskilt brant kurva...?
När han blev tio månader gav hans farmor honom en ratt som min make hade haft när han var liten. Ni vet, en sådan man hade till datorn när man spelade bilspel. Med växelspak och pedaler. Tuta och kör, lilla bebis.
Nu är galenskapen fullt utvecklad.
Ögonen glittrade på gossen. Han kunde liksom inte tro att livet faktiskt kunde vara så gott, kan Gud verkligen vara så snäll?
Med bestämda steg gick han fram till ratten. Vred på den lite, kollade om växelspaken funkade som den skulle. Det gjorde den. Check, check: Allt var i sin ordning. Då ställde han sig rakt framför ratten och varvade: Brumm, brumm. Sen körde han iväg.
Och om inte hans mamma har lyckast få bort den lilla racerchauffören för en matpaus, så står han troligtvis där än i dag.
Och han är så lycklig.
På tal om bilar: Jag var på en bedömningskörning i går. Ska ta andra skedet av körkortet, nämligen. Det bör man göra innan två år efter första delen. För min del är det i morgon. Jag får körförbud mellan den 3:e och 10:e denhär månaden... Antar att det är som med cigaretter: Ifall man har ett paket cigaretter rakt framför sig så är man inte sådär särskilt sugen. Man kan tänka sig att röka en för sällskaps skull, ungefär.
Men, om man INTE har några cigaretter och inte några pengar och inte en chans i hela världen att få tag i ett paket cigg, så får man näst intill panik, även om det bara gått en halvtimme sen man rökte sist.
Märkligt.
Bedömningskörningen, ja! Det var faktiskt skitnervöst. Halt och jäkligt, mörkt och en massa idioter som sladdade i kurvorna. Lägg då till att jag knappt har kört något alls på 1½ år, så framstår det som rena undret att både jag och körskolläraren överlevde!
"Bra kört", sa han bara. "Du verkar lugn och självsäker, men begriper ändå att ta det försiktigt."
Självsäker? Jag? Tackar för den!
Men tillsvidare, från och med 3:e till och med 10:e så har jag körförbud. Bäst att åka iväg och köra loss i dag då, tänkte jag! Hm, få se nu... På toaletten ligger en av Skalmans vantar. I köket ligger en socka. I sängen kan jag möjligen hitta ett par strumpor - omaka, såklart, allt annat är otänkbart i "house of chaos". På med vantarna, strumporna, den ena sockan - vart fasen har alla vinteroveraller tagit vägen?
Jag får rabies av allt sökande! Om det bara vore sommar! Om man bara hade lite smart förvarning!
Nåväl, om jag nu kommer mig iväg nån gång hade jag tänkt julhandla lite. Tänk, så fantastiskt det vore att inte behöva stressa iväg på morgonen innan julafton och handla saker! Mmm, drömma går ju.
DÄR, under sängen, där ser jag en vinteroverall. Nu åker vi!
Brrrruuumm, brrruuummm...
Kommentarer
Trackback