Studier av den lilla människoungen
Nu ska vi studera, du och jag! Ämnet för våra studier är av släktet homo sapiens. Vårat exemplar är snart ett år gammalt. Så kom! Nu ska vi ut på bebisjakt...
Människoungen hittas oftast bakom någonting. En soffa, till exempel. Eller under något, till exempel under en säng. Människoungar i denhär åldern hittas aldrig stående mitt på ett tomt golv eller sittande lugnt på en stol. Titta! Här, under bordet, hittar vi ett vackert exemplar. Den här verkar vara i full färd med att äta en dammtuss. Lägg noga märke till hans utseende: Lite lockigt, blont hår som flyger åt alla håll. Två mörkblå ögon som kikar finurligt på världens ting och varelser. Ett par knubbiga, starka små nypor är han också utrustad med.
Dessa nypor kan orsaka en rejäl skada, även på vuxna homo sapiens. Vi har sett när den lille har fått de allra största medlemmarna i flocken att duka under med hjälp av ett klassiskt "nipple twist" - man tar tag i alfahannens bröstvårta och vrider runt, varpå alfahannen vrider sig i fruktansvärda smärtor och överlämnar all makt åt den lille.
Oj, nu verkar det vara matdags för ungen! Låt oss se hur det går till. Maten som serveras är fiskpinnar. Den lille är inte särskilt noga med vad han äter, så länge det inte kommer ur en av de där hemska burkarna. Nu tar han tag i en fiskpinne. Han vrider den åt alla håll och verkar undra vad den månne är till för.
Nu klämmer han sönder fiskpinnen. Efter att den är rejält mosad hamnar den på golvet. Den lille tittar snopet på när katterna äter upp hans så omsorgsfullt bearbetade fiskpinne. Nästa bit stoppar han genast in i munnen - och spottar lika snabbt ut den. Kan man verkligen äta dethär?! Denna gången hamnar ungefär 3/4 av fiskpinnen på golvet. Resten stoppar han in en andra gång och - ja! Jag tror att han faktiskt svalde en liten bit!
Såhär håller det på en god stund. Han tittar, klämmer sönder, känner på maten. Ibland sväljer han någon enstaka bit, lite sådär i misstag. Han är ändå väldigt förtjust i mat, men det viktigaste är att undersöka konsistens och form.
* * *
Det verkar nu som om honan i flocken tänker byta blöja på den lille. Hon tar honom i famnen och borstar bort större delen av fiskpinnarna, som har smetats ut över ansikte, kläder och matstol. Nu går hon till sängen och lägger ner bebisen där... Men vad gör han? Bebisen smiter! Han lyckas slingra sig ur sängen och springer iväg! Mamma springer efter, men bebisen skrattar bara åt sin mors patetiska försök att försöka hinna ikapp honom. Modern får till slut fast honom och lägger ner honom på sängen igen. Varpå han vider sig i omänskliga former, han blir förvånansvärt lik en sprattlande daggmask. Men modern har sett detta förr - hon vet att han lugnar sig snart, om man bara håller i fötterna och framhärdar. Det är tur att just denna moder är väldigt bekant med mask-fenomenet och därmed klarar av detta galant!
* * *
Snart är blöjan bytt, och den lilla ettåringen rusar vidare. Nu är det såhär, att när man är ett år så är man oöverkomlig. Ja, man är faktiskt bäst i hela världen. Och om man är bäst, störst och starkast i hela världen, så är livet riktigt roligt! Eftersom man är universums hela medelpunkt så innebär det att man får göra vad man vill. Alla människor, varelser och ting i den står till ens förfogande, så länge man klappar försiktigt och inte har sönder något. Jo, den konsten behärskar han också, våran lilla ettåring!
Titta bara på lilla människan nu, när det är dags att bajsa. Målmedvetet går han och hämtar sin pappas Stålmannen-tidning och sätter sig (för ovanlighetens skull!) mitt på köksgolvet. Trots att han är så stark att han gott och väl kan lyfta ett helt blöjpaket obehindrat så tar hans fingrar så försiktigt i det 20-åriga exemplaret av Stålmannen. Han viker upp en sida och slätar ut, försiiiktigt... Där sitter han med sin tidning och krystar i ungefär en halvtimme. Precis som pappa Alfahannen, som också kan sitta i timmar på toaletten med sina tidningar vid tarmtömning. Men det går kanske utanför ramarna för våran forskning...
Nu är han färdig. Och så blir det blöjbyte, igen. Och så blir det mask-fenomenet igen... Även denna gång klarar honan av det galant, nästan alldeles utan att kladda bajs över någonting alls.
Titta bara på lilla människan nu, när det är dags att bajsa. Målmedvetet går han och hämtar sin pappas Stålmannen-tidning och sätter sig (för ovanlighetens skull!) mitt på köksgolvet. Trots att han är så stark att han gott och väl kan lyfta ett helt blöjpaket obehindrat så tar hans fingrar så försiktigt i det 20-åriga exemplaret av Stålmannen. Han viker upp en sida och slätar ut, försiiiktigt... Där sitter han med sin tidning och krystar i ungefär en halvtimme. Precis som pappa Alfahannen, som också kan sitta i timmar på toaletten med sina tidningar vid tarmtömning. Men det går kanske utanför ramarna för våran forskning...
Nu är han färdig. Och så blir det blöjbyte, igen. Och så blir det mask-fenomenet igen... Även denna gång klarar honan av det galant, nästan alldeles utan att kladda bajs över någonting alls.
* * *
Efter blöjbytet blir den lilla människoungen väldigt liten och väldigt, väldigt trött. Hans ögon blir som små streck och han gäspar så det knakar i käkarna. "Mamma...?" säger han med sin allra minsta och tröttaste röst. Modern förstår. Hon gör i ordning en nappflaska och hämtar hans goosekanin. Den lilla ettåringen skulle nog troligen klara sig utan nappflaska, eller åtminstone kunna äta ur den själv, men det är inte så bråttom med sådana saker. Ibland behöver man få vara hjälplös och ligga i sin mors famn och bli matad.
Hans ögonlock faller ihop. Hans hand kramar om goosekaninen en sista gång innan den blir helt avslappnad. Hela lilla kroppen verkar bli alldeles lugn och tung. När flaskan är tom blir han buren över till sin säng. Där stoppar modern om honom med täcket. Hon vet att han kommer att sparka av sig täcket inom någon minut, men det ser bättre ut såhär.
Hon stryker hans blonda hår sådär moderligt ömt och petar bort en fiskbit ur ena örat. Sov så gott, lilla människounge!
Hans ögonlock faller ihop. Hans hand kramar om goosekaninen en sista gång innan den blir helt avslappnad. Hela lilla kroppen verkar bli alldeles lugn och tung. När flaskan är tom blir han buren över till sin säng. Där stoppar modern om honom med täcket. Hon vet att han kommer att sparka av sig täcket inom någon minut, men det ser bättre ut såhär.
Hon stryker hans blonda hår sådär moderligt ömt och petar bort en fiskbit ur ena örat. Sov så gott, lilla människounge!
Kommentarer
Postat av: Helena
Underbart skrivet!!
Kram hjhelena
Trackback